onsdag 9 oktober 2013

Fredrikas sista intervju


Jag hade fått tid att intervjua Fredrika Bremer, så jag åkte upp till Stockholm direkt. Det var iskallt ute och jag frös fruktansvärt. Mat och frukt hade jag så att jag klarade mig. Resan var jätte lång och jobbig. 
När jag kom till Stockholm så hade jag svårt att hitta, men när jag tillslut hittade så kom en kvinna där borta på vägen. Det såg inte ut som Fredrika...




Jag skickade brev till Fredrika Bremer för jag hade hört väldigt mycket om henne och gillade det hon gjorde.
     
Jag fick vänta några veckor innan hon skrev tillbaka. I brevet stod det att jag fick möjlighet att intervjua henne om ungefär 3 veckor. Jag frågade om jag kunde låna en häst och vagn upp till Stockholm. 
Det fick jag, och jag begav mig upp till Stockholm efter bara några dagar. Det skulle bli en ganska lång resa. 

Resan påbörjade och jag åkte i ungefär 4 timmar innan jag stannade och vilade lite. Det var iskallt ute.
Efter ungefär 4 timmar stannade jag varje gång på ett nytt ställe. Det märktes när jag började närma mig Stockholm.
När jag äntligen kom in i Stockholm så var det första jag såg en hamn. Hamnen hade jätte många segelbåtar, och jag tänkte att det säkert var folk från andra länder som har kommit hit. Jag visste inte riktigt vart jag skulle, det var så stort. 

Det var en gammal man som gick på gatan.
Jag frågade han vart Fredrika Bremer bodde. 
Han berättade precis hur jag skulle åka för att komma dit, men han sa även att jag kanske inte kommer få tag på henne eftersom att hon är väldigt upptagen. 

Jag fortsatte min resa. 
Det fanns massor av fabriker överallt, och trångt var det på gatorna. 
Jag kom fram till hennes hus, även fast det inte var där vi skulle träffas.
Det såg ut som hon stod där uppe vid fönstret, jag var inte säker. Jag fortsatte ändå till parken där vi skulle träffas.
Hon visste inte hur jag såg ut.
Jag bara satte mig och väntade.
Efter ungefär en kvart så såg jag någon komma där borta bland träden. 
Det var Fredrika.
Hon kom och satte sig, men hon hade konstiga kläder på sig och såg inte alls ut som vanligt. Hon satte sig och jag frågade varför hon hade sådana kläder. Hon svarade att hennes mamma var sträng och inte lät henne gå ut. Om hon hade de kläderna så skulle hennes mamma inte känna igen henne. Vi presenterade oss, och pratade jätte länge. Hon verkade vara en jätte trevlig person. Det kändes bra! Sedan började jag intervjua.





-Hur gammal är du?
-Jag är 59 år gammal

-Hur var din barndom? 
-Jag föddes i Finland och flyttade till sverige med min familj. 
-Jag studerade mycket Franska, och sedan fick jag inte gå ut utan att fråga min mamma om lov, det var mycket strängt. 

-Kan du berätta lite om din familj? 
-Min pappa var framgångsrik affärsman, 
-han var nästan aldrig hemma. 

-Han sålde mycket saker.
 -Min mamma var fransk kvinna, och mycket sträng.

-Vad blev du känd för? 
-Jag skrev boken Hertha och väckte mycket 
uppmärksamhet 
för jag skrev mycket om feminismen 
och hur viktigt det var att kvinnor fick sin myndighet.

Hur kom det sig att du jobbade just för kvinnornas rättigheter? 
-Jag fick mycket uppmärksamhet för boken och 
jag tyckte att det var mycket intressant. 




När intervjun var klar så tackade jag för mig och hoppade upp på diligensen. 
Jag frågade om hon ville åka med ända till hennes hus. 
Det ville hon. 
Jag släppte av henne vid hennes hus. Hon frågade om jag ville följa med in och äta. 
Det gjorde jag. 
Hennes familj var väldigt trevlig. 
Sedan fortsatte jag ut från Stockholm. 
Efter någon vecka kom jag hem igen. Min familj väntade på mig på trädgården. 
De var glada att se mig, men det enda jag ville göra var att gå in och lägga mig. 
När jag kom in till mitt rum så kom jag på att jag kunde skriva ett reportage av det hela, så det gjorde jag. 

Efter någon månad så var det många som frågade mig om Fredrika. Det lät skumt. 
Då fick jag veta att Fredrika vart med i en olycka och inte hade klarat sig. 
Det var så synd. 
Alla började prata om att jag fick intervjua henne sist av alla. Så alla ville ta del av reportaget jag hade skrivit. 














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar